Blue Mountains

Blue Mountains är ett nationalområde ca 1 timme väster om Sydney. Blue Mountains hette ursprungligen Cameron Hills. Här växer miljontals eukalyptusträd som är helt indränkta i eukalyptusolja. När denna olja dunstar i den varma solen ger den ifrån sig ett blåaktigt dis som gör att bergen från Sydney sett ser knallblå ut, därav det nya namnet Blue Mountains. Här finns ett rikt djurliv, det djur som man kanske numera mest förknippar med Blue Mountains är the Lyar Bird. Det är en fågel som går och skrapar marken med sina fötter för att attrahera honorna, för att sedan spela sin något underliga sång: Lyar Bird kan härma upp till 20 andra fåglar och ljud. Exempel är Skrattfågeln, Kakaduorna och även motorsågar och kameraslutare. De mest kända topparna i Blue Mountains kallas för de tre systrarna. Det är tre nästan likadana formationer som står intill varandra på en bergstopp och de har gett upphov till många aboriginska sagor. Vill man läsa legenden om de tre systrarna tittar man på stycket nedanför (det är ganska spännande), orkar man inte scrollar man vidare till bilderna.

Legenden om de tre systrarna

Det var en gång tre systrar som lekte över bergstopparna i Blue Mountains. Deras pappa hade sagt åt dem att inte gå för nära kanten eftersom det därnere fanns ett stort, blodtörstigt monster som skulle komma upp för att äta dem om det fick syn på dem. Men dagen gick och systrarna var så inne i sin lek att de inte märkt hur nära kanten de kommit. Plötsligt hörde de ett vrål ifrån avgrunden nedanför och förskräckta insåg de att monstret var påväg upp. Skräckslagna började de så fort de kunde springa innåt skogen men monstret var för snabbt för dem. Deras pappa, som märkt vad som hänt, hade en magisk benstav då han var häxmästare i byn. Snabbt viftade han med sin trollstav och förvandlade sina döttrar till sten för att rädda dem. Tyvärr vände sig då monstret mot honom istället, och han svingade ännu en gång sin trollstav och förvandlade sig själv till en fågel. Inte heller detta avledde monstret så häxmästaren tog sin magiska stav under ena vingen och flög iväg mot tryggheten. Monstret gjorde ett sista utfall och fick precis tag på yttersta spetsen på vingen, och ner i avgrunden föll den magiska staven. Så där står än i dag systrarna och väntar på att deras pappa ska komma och befria dem från sina fängelser, och än i dag går pappan runt i skogen, skrapandes marken med fötterna för att försöka hitta sin magiska stav.

Här kommer bilder på Blue Mountains, de tre systrarna, skogen och vattenfallen. Vill man titta närmare på något, och det kan det vara värt för att få detaljer på en del bilder, så klicka på bilden. Finns även en kort film på utsikten.

Två kängurur låg och vilade i morgonljuset intill en skogsdunge.

Kliade nog lite

En liten spindel! Den här är inte dödlig men den kan göra rejält ont. Just den här är en bebis. Pappa är ca 10 cm.

Här är en sköldpadda inristad. Det var ett sätt för aboriginer att kommunicera, i det här området är sköldpaddan helig och då dödar man inga sköldpaddor medans man är här.

Vår grupp framför partybussen.

Första utkiksposten över bergen. Det blå diset syns redan så här tidigt på morgonen.

Här sa vår guide åt oss att stoppa upp eukalyptusblad i näsan eftersom det lindrar förkylning. Luktade gott iallafall!

 

Det här var lite läskigt. Ett perfekt, runt hål i marken betyder Sydney Funnelwebb: En av världens giftigaste spindlar. Blir man biten av den här är man död inom 40 min. Lyckligtvis är de bara uppe på natten men guiden sa uttryckligen åt oss att INTE stoppa något i hålet, tack och lov lyssnade alla på det...



Ett litet vattenfall

...

Steven

Vid den här klipphällen stod en skylt: VARNING! Gå ej utanför räcket. Stenarna är hala även när de är torra. Du står på kanten till ett 100 m högt vattenfall.

Här var det många som fick höjdskräck.

Här är det 100m höga vattenfallet! Vinden tog tag i vattnet och duschade oss alla lite då och då.

Någon badade såklart i det...

Här har vi mineral makeup i dess renaste form. Det här är ochra utblandat med vatten, aboriginerna använder det till ritualer och krigsmålningar. Vi hade det mest for fun.

När vi kom till nästa ställe, där de tre systrarna står, fanns det tre bronsfigurer utanför ingången till shoppen -de tre systrarna och deras pappa förståss!

Här har vi dem! De tre systrarna i sten.

...och här skulle vi upp igen. Världens brantaste järnväg. Jag har inte varit så rädd på många många år.

Våra guider! 100% australienare båda två. De kunde allt. Var femte minut eller så stannade vi för att titta på något djur, någon växt eller någon sten. De var verkligen kunniga.

Här har jag markerat hur trapporna gick på det första stället. Sjukt brant och sjukt högt. Det var inte förrän vi var på botten som han berättade att vi skulle upp samma väg...

Så, det var nog det mesta! Nu ska vi snart fundera ut hur vi ska sköta våra resterande liv med hjälp av en reseguide. Hörs snart igen och GRATTIS TILL CHRILLE SOM VANN EMBALLATORMÄSTERSKAPEN!