Allt sedan sist

Vissa människor har så mycket lustigheter för sig. Ja, jag skulle nästan kunna säga att ALLA människor har små lustigheter för sig. De ljuger, säger nästan sanningen, modifierar. Vissa dricker direkt ur mjölkpaketet, andra fäller inte ner toalettlocket. En del smyger med att de dricker, somliga använder inte diskmedel när de diskar (många diskar inte alls…). Små frestelser som gör vardagen lite enklare. Allt för att komma undan lite billigare. Min frestelse idag är ’Ursäkter’.  Jag vet att jag borde ha skrivit blogg för länge sedan men jag har haft lite problem med internetet/vi har precis flyttat så det har varit mycket med det/datorn gick sönder/det blev för dyrt. Allt stämmer men hade jag velat hade det ju alltid gått att lösa one way or another. Jag antar att mitt uppehåll i skrivandet i slutändan berodde på en blandning av glömska och lathet. Så, nu var det sagt. Nu har jag rätt att känna mig som en bättre människa för en stund då jag gjort något så ovanligt som att blotta (och blogga) mina mänskliga svårigheter.  Jag kanske ska passa på att blotta/blogga lite fler? Som att jag till exempel kom hem efter hela två dagar på mitt nya arbete, fick ett telefonsamtal från Rowan och nu inte har något arbete längre? Eller att jag nu fruktlöst i två veckor sökt efter ett nytt men inte hittills lyckats? Wow, när man väl öppnat slussarna fullkomligt forsar ju mina problem ut över tangentbordet! Men det är inte riktigt så illa som det låter. Trots att inkompetenta Rowan (som istället för att vara personalchef borde arbeta med något inom kanske industri så han slapp släppas lös över folk, denna totalt pedagogikbefriade människa) fick det att låta som att jag inte presterat tillräckligt bra på dessa två dagar av arbete, visade det sig tillslut att det snarare var en ekonomisk kris inom företaget som ledde till dessa nedskärningar av folk. Oturligt nog hamnade jag precis i denna kris, så först in, först ut. Det uppenbart dåliga med detta är ju att jag nu inte har något jobb = inga pengar kommer in. Det som är bra med det är att jag nu har möjligheten att få ett bättre jobb, ett som inte innefattar att man i 9 timmar är slagpåse för folks dåliga dagar ute på stan. Ett jobb som inte kräver att man är stressad hela tiden och totalt inriktat på resultat. Ett jobb där man inte behöver stå i direkt solsken i 30 gradig hetta och försöka se samlad och sval ut. Men det bästa av allt: Under träningen inför dessa två dagars arbete träffade jag två tjejer, Emily och Rachel, som visade sig ha en lägenhet som vi nu delar. Att något så bra kan komma ur något så dåligt känns ju otroligt men så bra det blev. Em och Rach är från mitten av England och är, tja, hur ska jag säga, ungefär som oss. Allt flyter på så lätt när man tänker likadant, ”det är viktigt att betala hyran i tid”, ”naturligtvis ska vi turas om att städa”, ”det är dumt att ha fester i lägenheten eftersom vi kan bli vräkta” och så vidare. Dessutom dricker de inte mjölk direkt ur paketet, de fäller ner toalettringen och de smyger definitivt inte med att de dricker (snarare: ”Vill ni också ha?”).


1 december.  Ett magiskt datum. Då alla förväntningar föds, då längtan smyger sig på en och en viss julpanik infinner sig i hjärtat (”Jag har inte köpt en enda julklapp än!!!”). Men jag måste medge att det är med viss svårighet jag upplever detta i år. För tillfället sitter jag själv i vår fristad, som jag kallar den, iförd röda shorts och linne.  Jag är varm men undviker att öppna dörren då jag vet att det är ännu varmare ute. Utanför fönstret faller inga flingor, ingen frost fryser landskapet till is, inga nakna grenar vajar i vinden. Istället har vi konstant solsken, kondens på allt man tar ur kylskåpet hemma, palmer och pooler och blommande buskar.  Inomhustermometern visar just nu på 28°. IKEA:s nya kampanj heter Merry Summer. I tidningarna skrivs det om vilken bikini som ligger högst upp på önskelistan och vilken uterestaurang som serverar bäst julmat. Kanske är det inte så konstigt ändå att julkänslan lyser med sin frånvaro – i alla fall nästan över allt. Jag har hittat två ställen som ger mig fjärilar i magen och julstrofer i skallen: Starbucks & Hemma på rummet när det är kväll. Starbucks för att allt är rött och grönt, det är tecknade bilder på folk som åker skridskor, artificiella snöflingor på fönstren och drycker som värmer i höst”mörkret”. När jag sitter där med min frappé med ryggen mot fönstret kan jag nästan låtsas att jag har på mig halsduk istället för solkräm och vantar istället för shorts. Och trot’ eller ej, men det blir faktiskt ganska mörkt här. Inte så bäcksvart som hemma, och inte som sommarnätter när det bara blir lite skumt heller, nej, svart fast annorlunda. Genom fönstret kan man se skyskraporna avteckna sig mot himlen med sina tusen lampor och hade det inte varit för fläkten som konstant surrar i bakgrunden hade man kunnat låtsas att det var lite kyligt och kurat ihop sig under täcket. Inte för att vi har något täcke, vi har ett lakan, men ändå. Man får ju göra det bästa av situationen, inte sant?


Nej, jag kan inte hålla mig. Jag måste få ur mig ytterligare en mänsklig svaghet. Jag har haft hemlängtan. Så, nu är det sagt. Jag trodde väl aldrig att det skulle hända men jag saknar alla människor hemma så mycket att jag allvarligt funderade på att ta mitt pick och pack och åka hem. Jag resonerade som så att det är väl bättre att sitta hemma i julmyset och umgås med min familj och mina vänner än att sitta ensam i värmen här? Men nej. Kanske låter det fantastiskt med mörker och kyla just nu men efter tre veckor med det kommer jag att vilja ha sommar igen, och mina föräldrar arbetar, mina syskon går i skolan (nästan alla i alla fall, krya på dig Fian!) och mina vänner studerar utspridda i hela Sverige. Så summan av kardemumman skulle bli att jag sitter ensam i lilla Ulricehamn och försöker komma på något att göra istället för att sitta ensam i stora Brisbane där jag har tusen möjligheter och vänner som är lediga. Helt plötsligt kändes det lite lättare att stanna där jag är. Jag hoppas nu bara på ett jobb så jag slipper åka hem för att pengarna är slut… Det är ju åtminstone något att roa sig med på dagarna!


Och så till lite vardagliga saker som hänt på sistone. När vi flyttade in var TV:n död. Jaha, tänkte vi, det kan väl inte vara så svårt att fixa och så trixade vi med sladdar hit och kablar hit i flera timmar innan vi gav upp och ringde vår hyresvärd. När TVkillen kom någon dag senare var jag rädd att han skulle säga något i stil med ”har ni satt i sladden?” men som tur var var problemet större än så och till och med han hade problem med att få igång den. Hurra, vi slapp bli dumförklarade!
När vi skulle göra pannkakor i förrgår och öppnade mjölpaketet kröp det ut tre små maggotar. Hu. Det blev flingor och mjölk istället. Tänk om de inte hade legat överst, och vi hade gjort maggotpannkakor. Fy. Hade inte blivit bra alls för då hade alla sprungit för att spy och toaletten är ur funktion för tillfället så då hade vi fått spy i badkaret istället och luktat svett i flera dagar för att ingen vill duscha. Så det kan bli. Tack och lov att de låg överst och att vi såg dem. Ja, de levde.
I köket på vårt förra hostel träffade vi två svenska tjejer vid namn Nathalie och Linda. De är från Stockholm och i princip våra närmaste vänner förutom Em och Rach här i Brisbane. Förhoppningsvis jobbar inte båda idag så jag får sällskap när jag ska in och julmysa lite i stan (naturligtvis Starbucks!). Vi måste ju ha adventskalendrar.
Jag har en liten tanke på att skriva en julsaga i följetång här på bloggen, det är faktiskt en tradition att jag gör det varje år men jag brukar hålla den för mig själv. De har nämligen ungefär samma tema varje år, så det skulle bli pinsamt att lägga ut alla då de är nästintill identiska. Men en går ju fint! Vi får se lite hur det blir, jag vågar inte lova något. Kanske blir det en två-tre avsnitt och inget slut, det vore väl festligt.
Men nu ska jag ringa hyresvärden en gång till för att se om hon kan skicka en rörmokare, börjar bli lite trött på att kissa i poolen.


Haha, skämtar bara…

Southbank -där gammalt möter nytt. Pariserhjulet kallas Brisbane Wheel, vi satt i vagn 8.

Southbank -The Lagoon. Otroligt härligt ställe med sand och allt!

Visste ni att det finns fler kameler i Australien än i hela mellanöstern? Här är ett fint exemplar på en. Kolla in munnen.

Tennisbanan precis utanför vår lägenhet. Vi bor på grundvåningen så vi kan traska rakt ut när vi vill!

Köket och uteplatsen. Lite av soffan syns till höger också.

Vår pool. Här träffade vi en autistisk pojke som simmade runt och nöp folk i tårna, urgullig.

Vårt lägenhetskomplex

Vi var på julmarknad förra helgen, i hopp om att kunna köpa glögg och julmust. Tyvärr tog allt sånt slut redan första timmen, så vi fick nöja oss med lingonsylt och marabou. Tack och lov kan man beställa sånt från deras hemsida!

Brisbane by night <3

Allt för idag! Puss&Kram

Busy Brisbane

...Andan i halsen...

ANTLIGEN har vi anlant till Brisbane. Jag alskar det verkligen. Jag alskar att ha en fast punkt, att inte inte veta vart man ska nasta dag, att kunna packa upp, att fa lite vardag, den vibrerande staden itself, att man kan handla billigt...
Brisbane har tva miljoner invanare, vackra hoghus, floder, regnskog, hav, jobb, laguner, tusen resturanger och tusen roliga stallen att shoppa pa! Kort sagt ett stalle som jag latt kan stanna pa ett tag.
Vad har hant sen sist? Massor. Far forsoka ta det lite i korthet.
1. Anlande till Brisbane. Checkade in pa Base Embassy och vi trivs ganska bra och ar darfor kvar. I vart rum bor det nastan bara folk som kommer stanna ett tag och det kanns skont; Vi kan pa riktigt lara kanna nagon och inte bara saga hej for dagen.
2. Vi har sokt jobb. Och lite fler jobb. Och annu fler. Vi har varit pa en del intervjuer och har haft en del telefonsamtal och det kanns val som att nu (antligen!) har vi lite smatt och gott pa G. Mitt toppval for tillfallet ar att arbeta med att fa folk att skriva upp sig for valgorenhet (varfor? det ar ca 5000SEK i veckan, underbara tider, bonusar som t. ex. spa eller fallskarmshoppning, mojligheter att avancera, arbeta mitt i city, arbeta med nagot jag verkligen tycker ar intressant och ar bra pa, you name it) och Micaels ar antingen att jobba med aldrevard (han ar bra pa det, det ar vad han vill gora i framtiden-ish, det betyder nagot och det ar tryggt) eller pa ett paintball-stalle (sjukt bra betalt, ca 7000SEK i veckan, valdigt roligt for man far spela sjalv, intressant och TUFFT). Sa nu ar det val bara att hoppas!
3. Vi har sokt lagenhet. Lite. Blir mer seriost nar man vet vart man ska jobba.
4. Upptackt Brisbane.
5. Upptackt att man kan ata billigt utan att bara ata toast 24/7 (hur later "kramiga nudlar", "korvgryta med vitlok" och "kanderade applen med kanel" jamfort med "pasta med salt"?)
6. Firat lilla-jul, som man bor varje allahelgona. Det blev ett litet budget julbord med kottbullar, prinskorv, skinka, potatis, vortbrod, julgodis och julkalender, samt julklappar: Jag fick en bok och ett par orhangen, Micael fick popcorn&olja (hurra for mig ocksa!) och ett kort.
7. Sovit. Spenderat pengar. Som vanligt.

Jag maste erkanna en sak ocksa. Jag har hoppat fallskarm. Ja, jag vet. Borde sagt det tidigare, men har det pa film och ville sa garna lagga upp den har och overraska alla! Tyvarr gick det sadar med vart crappy natverk eftersom det var en ganska stor fil (skulle tagit ca 11 timmar forst, sedan nar vi komprimerat den "bara" 5) sa far visa den nar vi har eget WIFI (och da kommer ocksa resten av alla bilder!). Det var ett tag sen nu, i Rainbow Beach, landade pa stranden, det var fantastiskt vader och det var sjukt haftigt. Foll i 65 sekunder innan han skot ut fallskarmen! Mamma holl pa att fa krupp. Valdigt underhallande.

Nu ska vi snart ga och ata gratismat pa en resturang (tur att man ar backpacker, annars hade allt blivit sa dyrt) sa hoppas att det ar bra mat och inte kall pasta som vi ocksa har upplevt!
Hoppas att allt ar bra hemma och att vadret ar lika bra som har, ca 27 grader och sol. Heeheh. Tusen kramar fran Brisbane, Angelika & Micael